UNI Life?

Assalamualaikum and hi everyone! So, it been a while huh since my last post? Which post? Yep, I've already archived all my previous post. HAHA. So, past few weeks I asked on my IG story what topic should I post on my blog because I feel like blogging again. I did ask okay. Here some prove.


Kena ada bukti. Kalau tak orang tak percaya. Betul tak? Hahaha. So, about UNI Life eh. Not so  uni la tau post ni. Eheks. Okay as a student, every person has their own role kan? So, nama pun student. Tugas kau study jela kan? Takpayah fikir benda lain la kan? TAK WEH TAK. Kat uni ni lain mcm sikit eh kerenah dia. Ni dari pendapat aku lah sbb mmg sem 5 ni sumpah sakit. Baru awal sem aku dah tak boleh nak kawal emosi aku terhadap manusia kat uni ni. I know some of my friends also feel the same as me.

What I want to say now is that I really respect those who are really active in any uni clubs, MPP, class rep, assistant class rep, treasurer and many more. This is because they have to handle some responsibilities to ensure that their classmates, students or even the whole uni community to feel happy and satisfied with anything that has been or ever will be provided for them. But sometimes, some people don't understand their work. All they know is to get upset or even hate when their needs are not being listened by the one who handled the program.

Okay senang cerita mcm ni lah. Orang yang handle semua program tu, kami pun manusia tau. Kami pun ada perasaan. Kami bukan robot. Semua tengok kami ni happy, takda masalah, pandai susun jadual and imbangkan between study and program tu semua. Tak rakan-rakan. Tak. Sometimes, kami pun failed okay nak kawal emosi kami. Bila dah x boleh nak kawal, kami akan start lah tertinggi suara, tertarik muka dan sebagainya. Dan bila kami terbuat mcm tu, mula lah ada manusia yg sentap dan cakap mcm2 pasal kami. Like, ewahhhh kau buat kami terasa takpe? Kami baru tarik muka sikit kau dah nak terasa mcm teruk sngat je kami buat kau?

Susah nak puaskan hati semua orang. Serious aku cakap. Susah. Tapi kami cuba juga untuk puaskan semua pihak. TAPI, kami jugak yang sakit akhirnya. What if I tell you guys that sometimes, we, the one who handle all those programs, sometimes cried and had a breakdown for few times just because we think that we can't meet the expectations that you guys want? Yes, we did cry and had a breakdown for a few times. Personally, I myself feel that way. I avoid many people for this semester because I don't want to get involved in any drama or any shit that will make me stress. But, hey. I already involved in some shits. HAHA.

Satu je aku mintak. Faham keadaan orang yang handle semua program ni. Program tu pun bukannya untuk kami sahaja. Tapi untuk kepentingan semua orang jugak. Semua akan dapat benefits dari program tu. Seriously, aku mintak sangat korang ubah mindset korang. Takda benda yg mudah and senang. Kau ckp senang lah nak ubah itu ini. Tapi kami yg handle benda tu yg kena hadap org2 yg tertentu. Susah. Ikutkan hati, memang aku nak terjun dari bangunan. Sumpah demi Allah aku pernah terfikir nak buat and almost buat. Tapi masatu memang on time mak aku call. Mak aku mcm tahu anak dia dalam masalah. Then finally, aku batalkan niat bodoh aku tu. Aku cerita semua kat mak aku. Alhamdulillah lega, ringan jugak la kepala ni.

And to those yg handle any program, tahniah aku ucapkan sbb masih kuat untuk hadap semua masalah ni. Kita kena fikir satu jela. Kat mana2 pun, mmg akan ada masalah. Even masa dah kerja nnti, lagi bnyak masalah akan dtg. The way we handle the problems is the one that will make us strong. We have to put our trust and faith on Him. We must stay positive and avoid any bullshits. We can do this guys!

Okay that's it for now. It's already 2.15am. I should realy go to sleep now. Night! Assalamualaikum :)